Nån som minns den coolaste bilden som funnits på två bröder?
Det skiljer nästan 50 år mellan bilderna nedan. Man tycks ha gått ganska varsamt fram med det yttre sedan farfar sålde det 1975. En balkong har tillkommit, lite avskildhet på uteplatsen, en tv-antenn, nya fönster. Skorstenen har försvunnit och takläggningen har breddats en aning och det får väl anses vara okej med tanke på tidsrymden?
Konstigt och förvånande nog tycks den fula eterniten vara densamma, medan huset våldtagits invändigt och inget är sig likt där inne längre.
Borde det inte finnas regler för sånt också? Att bevara husen i så ursprungligt skick som möjligt, även invändigt?
Far & farbror anno 1962
Smögen 9 oktober 2009
Fan, jag måste lära mig att släppa det där med försöka bevara dåtiden in absurdum!
5 kommentarer:
Johan, ibland förändras världen men allt annat står stilla och andra gånger står allt stilla medan man själv förändras men vissa saker vill man ska förhålla sig sådant som man minns det, utan att ha någon egentlig mening med det annat än att " så har det alltid varit och så bör de förbli." Förstår faktiskt vad du menar och känner, inte alltid men just här och nu gör jag det.
Spec hus vill iaf inte jag skall förändras esom de oftast är byggda efter specifik tanke o estetik som i 999 fall av 1000 omöjligtvis kan förbättras, det är som om alla känslor för proportioner är som bortblåsta. Nu syftar jag dessutom på så många fler ting än enkom arkitektur...
Elina: Det handlar väl om en slags trygghet antar jag, att kunna återvända till fasta punkter som har betytt något genom åren och som är fyllda av minnen. Just det här huset har jag dock inga egna minnen ifrån, av förklarliga skäl. Men jag vill ändå inte se det alltför förvanskat.
Caroline: Jag tror du har rätt där. Men är inte det här märkligt då? Eternit.. jag vet inte när materialet slog igenom, men det måste varit en ful nagel i alla trähusägares ögon? Det är praktiskt, förstås, men samtidigt vittnar det om en plats där själva arkitekturen kommit i andrahand, då när husen verkligen var hus och inte sommarstugor. Borde inte en sån som jag uppmuntra en ombyggnad till träfasad?
Nej, den här typen av hus är trots allt vittnen till just sin epok och bör därför förbli så ursprungliga som möjligt. Även invändigt.
Jag håller med i mycket. Tror det för min del handlar mycket om viljan att få ta del av en historia.
Det är få saker som gör mig så ödmjuk inför att komma till ett hem där det är fullt med själfulla ting.
Att vägra glömma o gömma undan.
Vi vill så gärna forma allt till nuet eller ännu hellre till det som kommer imorgon - bli först med det senaste. Som om vår historia skrämmer oss? Och kanske -är det inte så konstigt heller när man ständigt måste ha det nyaste för att duga - med start i skolan.
Inget fel i att förbättra och utveckla för att underlätta får vardag, men det är så mycket mer än det som får oss må bra - ljudet av ett knarrande golv, doften av nymalda bönor och tända stearinljus.
//Anna
Det där skriver jag under på vilken sekund som helst. Jag kunde inte sagt det bättre själv, i synnerhet sista stycket. Tack för dom orden, Anna.
Skicka en kommentar