Jag har varit utan den riktiga viljan ett tag nu. Blasé inför det mesta. Endorfinerna har känts som utrotade och jag har umgåtts med den stora ensamheten kanske lite för mycket. Men så hände något. Gnistan tändes när vintern tog slut, det märkte jag, men exploderade gjorde det först nu. Jag fick erfara att stå naken i ljuset, framdriven av två sånger, tvingad att lyssna till mig själv. Det var vidrigt men så omvälvande underbart. Så avgörande.
Mitt livs volym har aldrig varit särskilt hög, men idag annorlunda. Idag tar jag för mig och förälskar mig på nytt när jag hör sången som får mig att dansa nerför gatan, som får mig att fullständigt ge fan i att min acapella låter oändligt illa. Tonerna andas glädje, perfektion, driv, vilja, kåthet, romantik och för att inte falla till marken när mina knän viker sig fortsätter jag dansa, övertygad om att jag aldrig hört något kraftfullare i hela mitt liv. Jag hamnar i extas och jag känner på nytt hjärtat pumpa runt mitt svarta svenska blod. Det rusar äntligen fram genom artärer och vener och min förslutna livsglädje vrålar ut sitt vårskrik i ren befrielse.
Sen hör jag den efterföljande sången med smärta, saknad, sorg, hjälplöshet, utanförskap, ensamhet och jag kan inte tro att det är sant att jag utan en klar tanke faller handlöst rätt ut i intigheten, träffad hårdare än vad jag trodde möjligt. Sången skär sönder min själ men lappar och syr ihop den i samma sekund. Knappt vid medvetande har jag aldrig känt mig mer skärpt och dom två långsamma tårarna utmed mina kinder är som självklara svala gåtor. Det gör så satans ont i nerver, benmärg, hjärta att ljudflödet rubbar min världsordning. Det är kapitulation och kosmisk seger hand i hand och jag upplever mitt eget tillfinnande som förklarat och absolut.
Det här är äkta. Jag är äkta. Jag är vid liv. Jag andas och jag öppnar min bok för världen men klistrar igen sidorna där mina drömmar är nedtecknade. Dom är som rövare i bakhåll, vilandes och vässandes sina sablar i väntan på gott byte. Kanske klarar jag en dag av att blottlägga dom för någon, kanske är någon nyfiken nog att själv bända isär sidorna med ömhet och varsam hand. Jag hoppas det. Jag hoppas jag en dag får visa vem jag är för någon som förstår två sångers makt att blåsa liv i en människa som saknat sin lust länge nog.
