Främst emotionellt men också för att den var kort.
Nu är jag hemma och plötsligt är jag ledig i nästan två veckor och kan sova hur mycket jag vill, när jag vill och i princip hur jag vill. Vad gör man med all tid?
Jag har aldrig varit såhär trött innan. Det är som att gå runt i en kropp som reagerar ungefär två sekunder efter allting har hänt. Vet inte om det tar en vecka att komma i kapp? Borde ha rutin på detta nu, kan man väl tycka, men det här är någonting annat än det jag upplevt tidigare.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med törnen. Platserna jag sett och människorna jag har mött. Överlag har det varit en väldigt bra tid. Jag har saknat människor hemma, kanske lite för mycket för mitt eget bästa, men jag vet att jag är en sån som inte kan styra över sånt. Jag har bara haft att försöka hantera mina dagar så gott jag kunnat, efter min egen förmåga. Det har inte gått jättebra alltid, men jag andas och lever än.
Idag mönstrar en annan kamrat av. Kanske ses vi ikväll, om han inte är lika trött som jag. Kanske känns det bara rätt skönt att vara i samma stad med bekanta namn.
Jag har fortfarande massor med frågor inför mig själv och mitt liv, gällande detta, och det är ju som det är med det. Jag hoppas kunna uppdatera med klara framtidsbesked om inte alltför länge.
