Ett fenomen jag fascineras mycket av är hur omöjliga vissa berg tycks vara att bestiga, men när man väl lyckats så bagatelliserar man alltid sin bedrift.
I den ena av tre kurser denna läsperiod, Marin Radiokommunikation och signalering, ingår lite föråldrade metoder att utbyta information: Flaggsignalering och morse.
Flaggorna tog sin tid att få in i huvudet, särskilt som det går att kombinera dem i näst intill oändlighet, men det gick till slut. Morsen däremot, den kändes helt omöjlig.
Först ska man lära sig varenda bokstav och därefter ska man kunna tolka med ljus skickade signaler. Och den som gett sig i kast med det där alfabetet vet att det inte finns något som helst mönster. Eller, det kanske det gör, men jag har åtminstone inte lyckats uttyda ett sådant.
Idag råkade jag dock klara det där som var helt omöjligt innan, nämligen både flagg- och signalprov. Och givetvis känns det i efterhand som att, jaha.. var det inte värre än så, trots att det kändes som att få in ett helt nytt språk på en månad. Men bara för att vi inte ska explodera av nöjdhet, så kommer huvudtentamen nu på måndag. En tenta man inte haft fem minuter att plugga på tack vara detta och två andra praktiska prov som ingår i kursen. Hurra.
Om två år, vid examen, slutar det väl med att man står där återigen med den enda kunskap man hade före kursen:
…/---/…
Typ, hej kom och hjälp oss.
