Idag tar fem personer livet av sig i Sverige. Medan du äter middag sparkar någon undan stolen och dinglar i bjälken. När du läser en saga för dina barn blåser en annan skallen av sig. När du släcker ljuset ikväll ligger någon med uppskurna handleder i ett badkar. Kanske började den här dagen med att någon ställde sig framför tåget samtidigt som en olycksbroder eller syster fyllde buken med allt som medicin- och barskåpen kunde erbjuda.
Jag läser lokaltidningen vid frukosten om skammen att bära på självmordstankar. En skam som är så stark att suicidalitet inte upptäcks förrän det är för sent.
Jag läser om modern vars son i omgångar varit inlagd på sjukhus för vård av mental instabilitet och självmordsbenägenhet. Senaste besöket beskrivs som följer:
Sist mitt barn var på sjukhuset för planerad vård på psykiatrisk avdelning fanns det inte en sängplats varken i rum eller i korridor. Till och med tv-soffan var fylld med patienter. Den enda plats som erbjuds var att ”sittsova” vid ett matsalsbord. Som tur var så var vi båda föräldrar med och kunde stötta vårt barn vid varje sida så att han inte ramlade i golvet. För att kunna lägga huvudet på matsalsbordet fick vi en kudde av personalen.
Det här står ju i rakt motsatsförhållande till folks ovilja att söka vård. En ren paradox vilken får åtminstone mig att undra hur stort mörkertalet är där ute. Hur fan mår folk egentligen?
Socialstyrelsen registrerar givetvis antal självmord, men myndigheten registrerar mig veterligen inga försök. Vare sig de uppdagas eller ej. Kanske går det fem försök på varje lyckat. Kanske fler, kanske färre.
Men varför?
Varför är det så fullt på psykvårdens instanser? Mår folk i allmänhet sämre, och varför då i så fall? Är resurserna otillräckliga?
Samtidigt som dessa fem personer tar livet av sig idag så dör 1-2 personer i trafiken, vilket får mig att undra hur de som förfogar över våra skattemedel resonerar och prioriterar.
Är bilförarens liv mer värt än den ofrivilligt psykiskt sjukes?
Tillägg: Läste just Aftonbladet som rapporterar om 2 döda i trafiken. Man rapporterar inget om några självmord. De 2 döda är förstanyhet.
Slutsats?
3 kommentarer:
Jag tror att det är många faktorer som gör att det är så här. Brist på personal som faktiskt kan hantera våra ungdomar som t ex har själv-skadebeteende och de som går i självmordtankar är en faktor. Den som är störst i detta är väl ekonomi, man sätter inte in de resurser som behövs för det antalet som faktiskt finns.
Säkert är det så. Sen är det väl alltid lättare att smälla upp ett vägräcke än att komma tillrätta med en folksjukdom (som det numera är) som depression.
Bra skrivet, Johan! Tankvärda ord. Och jag håller med dig.
Slutklämsfrågan tror jag mig dock kunna besvara, om än lite osäkert. Nämligen den om varför det inte rapporteras om självmord.. För att man inte får. Skriva om självmordsfall.
Psykiatrin får man ju dock skriva om, så generella nyhetsrapporteringar kunde ju vara på sin plats. Men jag antar att det ligger något i det du säger, bilföraren är kanske mer värd.
Skicka en kommentar