Svenskans viktigaste ord är varför. Vill man veta samband mellan orsak och verkan, handling och konsekvens är det ett givet ord att använda sig av. Därför brukar jag nollställa mig själv och använda det ordet flitigt när jag försöker förstå diverse tillstånd och fenomen.
I det här fallet: Sverigedemokraternas ökade väljarstöd.
Varför möts vi nästa höst av ett val där det partiet i allra högsta grad är aktuellt?
Min teori, efter att ha läst in mig någorlunda väl på deras partiprogam samt Jimmie Åkessons aktuella debattartikel, är att integrationspolitiken har misslyckats.
Sverigedemokraterna har i Åkesson en retoriskt skicklig ledare vars budskap tilltalar många som önskar en tydlig klar linje, främst vad gäller invandringsfrågan. Ty deras övriga program är alltför nationalromantiskt och drömskt för att någon väljarkår i större omfattning kan ta det på tillräckligt stort allvar för att lyfta sina fingrar vid valurnorna och kryssa Åkesson.
Men invandringen är en brännande fråga som är påtaglig och som direkt påverkar väldigt många människor i deras vardag. En vardag som långt fler än vad som öppet vill erkänna det är missnöjda med.
Återigen: Varför?
Faktorer som tröghet i kulturell omställning och visst obehag eller rentav rädsla för det okända spelar helt säkert in. Vad som definitivt spelar in är den förvridna brottsstatistiken där invandrare sägs utgöra en oacceptabelt stor andel.
Vad som är anmärkningsvärt i det här fallet är att den största delen av brottskakan som begås av icke-svenskar står norrmän, danskar och finnar för. Alltså invandrare från våra nordiska grannländer. Ändå är det främst den utomeuropeiska invandringen SD vill begränsa eller helst stoppa helt.
Den kriminellt belastade norrmannen syns inte. Det är okej att möta honom i en mörk gränd eller ensam på pendelstationen. Råkar man bli våldtagen är det naturligtvis hemskt på alla sätt och vis, men den våldtäkten kunde lika gärna utförts av en svensk. Vi ser ju likadana ut, tycks man resonera.
Är mannen av sydeuropeiskt eller ännu värre, av arabiskt (läs Åkessons debattartikel för att få klarhet i partiets syn på araber/muslimer) eller afrikanskt ursprung, så är handlingen en våldtäkt på hela vårt samhälle och vår humanistiska öppenhet. Det känns som kniven i ryggen på varenda skattebetalare i Sverige och det börjar koka ute i stugorna.
Om vi kallar SD för ett populistiskt missnöjesparti, ja då måste vi väl tolka ett eventuellt mandat som att svensken faktiskt ÄR missnöjd?
Jag tillhör dem som menar att vi inte bör gå till urnorna för att förhindra SD får mandat i Riksdagen. Vi bör inte ens ha partiets eventuella frammarsch i åtanke. Vi bör gå till urnorna för att rösta på det parti, om något, som ligger närmast våra egna ideal och värderingar. Ty det är då demokratin arbetar som den egentligen var tänkt att göra.
Är det sedan så att SD får tillräckligt stort stöd av väljarkåren för att erhålla mandat, ja då är det svenska folkets vilja. Och det om något borde vara en väckarklocka på att det här landets befolkning trots allt inte är helt nöjd med strukturen av dagens invandring. Jag tror till och med det är så att Åkessons parti skulle få bortåt det dubbla röstantalet om vi kunde garantera anonymitet vid urnorna och frågan ”vilket parti röstade du på?” förbjöds.
Att slippa stå till svars för sina politiska åsikter är det många som önskar och jag tror att många i sådant fall skulle lägga sin röst på det parti som de utåt sett idag frynter åt som ett larvigt missnöjesparti som driver sin verksamhet i sann populistisk anda. Ty det kokar i stugorna, i förorterna, på hembyggsmötena, vid korvkiosken. Ändå blir man fucked for life om man säger något politiskt inkorrekt i det offentliga rummet som kan tolkas negativt och inhumant gällande invandringen.
Och de som dömer är de som själva inget hellre önskar än att orden de just fördömde kunde bli verklighet.
Svaret på detta Varför är dock alltför komplext för att jag ska våga mig på något som ens liknar en hållbar teori.
Men Svensson är missnöjd, det måste vi konstatera vare sig vi vill eller ej! Och klart är således att SD är en konsekvens av nuvarande och tidigare integrationspolitik samt att Jimmie Åkesson därför, lite förenklat, ingenting vore utan araben som våldtar.
Frågan är nu om ett SD i Riksdagen vore nyttigt för Sverige eller inte och/eller om sittande politiker på något sätt hinner blidka den med dagens integrationspolitik missnöjda del av befolkningen innan vi går till val nästa höst.
Vad tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar