Rainbow Warrior

Av världens totala koldioxidutsläpp står sjöfarten för ca 1%. Med tanke på de enorma kvantiteter gods som transporteras över världshaven får det anses som en siffra långt mer än acceptabel. Ur ett klimatförändringsperspektiv kan alltså inte sjöfarten betraktas som någon större bov i det allt varmare dramat. Det finns dock stunder då man funderar på nödvändigheten med vissa transporter.

Exempel: Vi fraktar, från Spanien, Fransktillverkade träningsoveraller till Tunisien. I Tunisien påsys logotypen på plaggen, varpå vi fraktar dem åter till Spanien för omlastning till Frankrike. En sträcka fram och åter på ca 3 dygn. Och den här båten konsumerar 45 m³ brännolja per dygn.

Så ligger vi här i ett behagligt Barcelona och lastar för fullt och under tiden glider en välkänd skuta fram utanför vår pir. På något vis kände jag mig både skamsen och glad när jag såg henne, The Rainbow Warrior. Skamsen över att jobba för den här skitiga (men förhållandevis rena) industrin - glad för att det finns människor som viger sina liv åt att kämpa för en friskare jord.

Jag hade hoppats få se henne sätta segel, men synen var vacker som den var. Den gröna färgen, regnbågen och den vita duvan. Fina symboler på ett beundransvärt vackert fartyg som verkligen skiljer sig från mängden.

Det finns mängder av organisationer man önskar man kunde ge sitt stöd. Men om det är en enda man bör investera i, så är det en som arbetar för bättre och renare miljö. För vad gör vi om vi inte längre har en beboelig miljö? Vi går naturligtvis under, varenda en av oss.

När vi lägger ut ikväll och det mörkgula svavelstrecket efter skorstenarna syns från mils avstånd, så kan det vara nyttigt att fundera på hur mycket koldioxid och svavel som kan tillskrivas mitt/ditt senaste par Adidasbyxor.

Sjöfarten har märkliga regler. Vi får konsumera hur mycket brännolja och diesel vi behagar för att leverera de där byxorna, men vi får inte slänga ett bananskal överbord. Vad man anser om det ombord på den gröna båten behöver man inte fundera länge på.