Hej Europa

Överfarten var enformig. Idag var egentligen första dagen det hände något. Inte alltid så positiva saker, men väl förändring. För vädret brakade loss rätt rejält i natt. Det gjorde dagens alla arbeten ganska utmanande.

Till slut, någon timme efter middagen, skymtade vi Irland. Mobilen piper till och visar liv. Säger hej och välkommen till civilisationen. Då rinner på något vis allt jobbigt av en. Alla frågor kring vad det är man håller på med som dyker upp under en sån här dag försvinner. Hydrauloljan som hamnade i ögat på mig efter tre-kaffet var ett sån fråga. Vad jobbet i sig gick ut på har jag inte geist att berätta om, men störigt var det.

Mellan Isle Of Islay och Castlerock får vi möte med favoriten Navigo, ombord på vilken en klasskamrat seglar för stunden. Då kan man se ett visst vackert skimmer igen över sjölivet. Något jag verkligen haft svårt med de senaste dagarna. Vore det inte för vågor och vind, men kanske framför allt den usla sikten i skymningen, så hade det blivit ett tjusigt foto här i sundet av det mötet.

Det sägs att vi är i Göteborg på tisdag, 1:a maj, och det är okej för mig. Men bara att vara på den här sidan Atlanten igen känns som hemma. Än är resan inte slut, men även om den varit i kortaste laget, så hägrar ordet "avmönstring" ungefär lika starkt som alltid.

Vi kommer till Liverpool imorgon vid lunch. Jag kommer inte gå i land, utan håller mig ombord den återstående tiden. Antwerpen återstår men jag tror inte jag har någon energi till något strandhugg där heller.