Dover Strait

När vi gick här på utvägen var det lugnt i sjön, lågtrafik och himlens stjärnor blev allt fler. Fullmånen gjorde sitt till att rama in allting mycket fint - man såg tydligt konturerna av England och Frankrike samtidigt och stadsljus sken punktvis från land. Jag skickade sms och ringde hem. Det var en lycklig kväll och äventyret kunde börja.

Idag viner det utanför ventilerna, regndimman är tjock och vattenytan skummar av gäss. Det som skvallrar att vi är där vi är, är att mobilen hoppar mellan två länders operatörer, att radarbilden är helt nedklottrad av mål, samt att båda länders konturer syns som gult i en ganska småskalig bild.

Jag gick upp till bryggan på frivakten, mellan lunch och middag, och bad att få ta över som styrman en stund. Givetvis med en i bakgrunden hjälpande hand, i form av glada Avelinos, men ändå - jag ville testa världens kanske trafiktätaste område själv, utifrån de kunskaper jag har. Dessutom är det så fantastiskt mycket roligare att köra på riktigt än i Chalmers simulatorer, vilket vi gjort mer här än någon annanstans.

Tyvärr sattes jag inte på några direkt kluriga prov, trots att färjorna for kors och tvärs som vanligt i högt tempo över sundet, sånär som på ett par små manövrar. Men i ett skarpt läge är det inte som att man kan backa bandet och be en lärare om att få göra om och göra rätt. Tack och lov är verkligheten lättare att hantera än fiktionen. Kanske är det bara i denna värld det är så, men så upplever jag det.

Ty verkligheten i övrigt är något helt annat. Men, någon har gått den här vägen före mig. Någon vet hur saker känns. Är dessutom villig att hjälpa och finnas till hands. Tack tack tack, för det.

Nu är det middag. Vi har brassat klockan för sista gången. Vi tuffar på och ligger enligt prognosen fastknutna i Antwerpen strax efter midnatt. Det kommer bli gott att lägga lossa dagen efter, var så säkra.