Man kan tycka att det är lite onödigt att stressa in i en hamn, bara för att få reda på att inga lastoperationer kommer påbörjas förrän tidigast fyra timmar efter ankomst.
Hamnen är helt tyst, sånär som på fyra stuvare som sitter på oljefat alldeles intill vår akterramp och småpratar nattligt lugnt. Helt plötsligt blir två skogstokiga och flyger på varandra. Skjortor rivs itu, glasögon stampas sönder. Det viner snytingar i luften fram och tillbaka innan en lyckas få in en fullträff så den andre studsar i vattnet. Den torra mannen stormar iväg medan den våta fiskas upp av kustbevakningen som skyndat till platsen. Sen sitter de där lugnt igen och småpratar som om inget hänt.
Här råder annars en grekantikisk stämning med lätt homoerotiska inslag. När man tänker sig stuveriarbetare är det lätt att koppla ihop dessa med bilder av råbarkade flåbusar som kanske inte alltid, eller väldigt sällan, är på rätt sida lagen. När man istället ser dem gå hand i hand, pussandes, blir man tvungen att revidera den bilden. Eller kanske snarare uppfattningen om vad som anses vara vanlig male bonding i det här landet.
Det kan väl näppeligen vara så att islam ser med blida ögon på manlig kärlek som är mer än rent vänskaplig och som visas helt öppet? Jag är illa påläst om Tunisien och har ingen aning om sekulariseringsgraden i landet, men visst skulle det vara förvånande om det verkligen rörde sig om öppen accepterad homosexualitet.
Men kanske är det så det ligger till. Och är det så att kärlek börjar med bråk även i Tunisien, så kommer de där två slagskämparna att bli stormkära inom kort. Det var ett riktigt härligt slagsmål, om man nu får säga så.
Och med de funderingarna släcker jag lampan och sover till gryningen.
4 kommentarer:
Hahaa, det låter som något en vakt jag känner är med om just nu. De har tydligen problem med några värstingirländare som bosatt sig på Heron citys parkering, i sina husvagnar. De slåss så att tänder ryker men polisen kan inget göra eftersom irländarna påstår att det "bara var på skoj" varje gång polisen vill ingripa. Fair enough, de pucklar ju bara på varandra.
Det har sin charm på nåt vis, gamla hederliga slagsmål. Det verkar som att de har en viss hederskodex; man anger liksom inte nån för ett litet bråk. Irländare är sköna!
Är du säker på att du stod så nära att du vet att det verkligen var slogs dom gjorde :)
Härlig historia!
När du säger det så, haha. Aldrig lätt att veta vad de sysslar med, detta folk :)
Skicka en kommentar