Så mötte jag till slut Roms främsta fiende - drottning Didos och fältherren Hannibals stad. Vad hände här före den legendariska saltningen av landskapet? Hur tjockt flöt blodet? Hur gott brann det i kvarteren när pelarkolumner och valv rämnade?
Nedanför resterna av det grandiosa badhuset gick jag barfota ett slag utmed vattenbrynet och såg upp över allting, föreställde mig hur det kunde sett ut. Uppe vid Romarbyn var de stenlagda gatorna fortfarande raka och mosaiken på sina ställen ännu förstummande fin. Den gamla teatern var återuppbyggd men spår av den mångtusenåriga föregångaren syntes tydligt och med samma utsikt som fenicier, romare och bysanter hade långt före mig slår det mig oerhört starkt:
Här måste funnits en unikt högkulturell och på alla vis blomstrande praktfull och rik stad, fullt kapabel att konkurrera med självaste Rom om herraväldet i och runt Medelhavet. En enastående plats att föra sitt liv på.
Sen kom araberna och stan blev aldrig vad den varit igen.
Jag sätter mig i en taxi och åker tillbaka till skeppet igen, förundrad över vad jag sett. Världen snurrar vidare medan vi sällan frågar oss om varje år av utveckling verkligen för oss framåt. Jag är inte så säker på det. Jag tror livet var ärligare och vackrare på Didos och Hannibals tid, då när det tog en vecka att segla från Troja till Mykene. Åtminstone vill jag tro det och jag har sällan känt mig så långt hemifrån som när jag vandrade Karthagos sandstensgator.
2 kommentarer:
Tanken utvecklas knappast längre än de stora filosofernas, och eventuellt en och annan tänkare i nutid. Men teknologin som för så många är viktig utvecklas i rasande fart. Ändå måste man fundera kring vart vi varit idag om inte människan varit så nyfiken som den är. Hjulet och knappast skeppet hade då funnits..
Men jag förstår visst vad du menar, vackert var det med all säkerhet men ärligt? Fanns nog inte många ärliga kunga/kejsarkronor vunna på den tiden :)
Jag tror upplevelsen var intensivare då. Kanske var upplevelsen intensivare bara för 40år sedan. Kanske har de senaste 20 åren av utveckling bedövat oss en aning.
och andra sidan kan man kanske tänka att om man har förmåga att se de vackra i "de enkla" (som Karthagos sandstensgator, en solnedgång eller Smögens klippor) då blir upplevelsen extra intensiv då man vet vad man tagit paus ifrån.
Hoppas allt är bra därute på havet :)
Skicka en kommentar