fredag, april 18, 2008

Varde spöken

Jag såg av en slump Doreen 21.30 igår. Trodde först det var Katrin Schulman som for omkring i rutan, men jag insåg rätt fort att så inte kunde vara fallet då det var SVT jag tittade på.

I studion hade hon Amelia Adamo som gäst. Samtalet styrdes in mot döden. Amelia har förlorat ett barn och en man. Doreen sin pappa för ett år sedan. Detta följdes sedan, på tittarnas begäran, av ett medium som tog plats i soffan. Ett medium som menade sig kunna kommunicera med döda, varpå hon gjorde det med Doreens pappa och det hela blir känslosamt värre naturligtvis.

Hur SVT kan ge utrymme åt sådant är obegripligt. Det vore som att bjuda in Ulf Ekman eller Knutbypastorn själv och låta dom kommunicera med Gud framför tittarnas ögon. Eller att ha en regndansande cheyenne i studion när ett lågtryck redan är på väg in. Tyngden i SVT gör ju att folk verkligen kan få för sig att tro på sådant nonsens, för att i det här fallet sedan själva uppsöka närmsta medium och betala svindyra pengar för att få kontakt med dom avlidna som dom så smärtsamt saknar.

Jag skulle inte ha något emot att ha en god Gud i himlen, eller att ha möjligheten att kommunicera med pappa, men vem som helst som går ut i världen ser att det inte finns någon Gud. Mediet hävdade att Doreens pappa var hos dom igår, just där och då i studion. Således är min pappa hos mig här nu. Och samtidigt hos min storebror på hans jobb i Göteborg, hos lillasystern uppe på Lofoten och hos minstingen i skolbänken i Uddevalla. Inte illa att bli lika talangfull som Gud själv när man dör.

Men det är inte så. Gud finns inte och en död människa är död bara död. Pappa finns som bilder, minnen och aska - inget annat. Han är lika okontaktbar som en människa som ännu inte är avlad och född.

Varför folk så innerligt och absolut måste ha någonting att tro på kan jag förstå. Men jag förstår det ändå inte. Varför kan inte en avliden bara få vara död ifred? Tydligen är det så att när Guds existens är omöjlig och skilsmässan mellan kyrka och stat är fullbordad, då vill SVT ha oss att tro på spöken istället. Som att svenska folket behöver eller rentav måste ha något att tro på, annars är vardagen och tankarna på döden och ens egen ändlighet outhärdliga.

Gud är död - Varde spöken.

Det må så vara. Folk får trots allt tro på stenar om dom vill. Men att som medium vigga pengar av sörjande i desperata stunder medelst dödkommunikationsseanser är det jävligaste av alla bedrägerier. En sådan människa är inget annat än ett as. Och gårdagens Doreen 21.30 minskade knappast tillströmningen till dessa as.

Fru Schulman på SVT är nog ingen omöjlighet ändå.

6 kommentarer:

Minna sa...

De intervjuade Katrin i populär i P3 idag. Hon gör tydligen en parodi på Doreen i 1000apor. Konstigt egentligen; att göra en parodi på något som redan känns som en parodi..

(Nu är into the wild hemma)

Johan sa...

Jag visste inte vem den här Doreen är före igår, men tanken på parodi känns ändå inte helt främmande när du säger det. Hon betedde sig uppenbart stöpt.

Trevligt. Tror du gillar den.
Ljudet funkade inte på This Is England :/

Anonym sa...

Det är som att vår överlevnadsinstinkt skapar svår ångest när vi tänker på döden. Att vi är medvetna om att vi ska dö är inte förenligt med vår drift att överleva... För att kompensera detta tillverkar vi fortsättningar på vårt liv i en eller annan form.

Jag känner stor skeptism för mycket inom religiös tro, men jag känner ändå respekt för den kraft som ändå ligger bakom människans tro och vilja. Många finner kraft, tröst och meningsfullhet i tron och det är inte att förringa! Att det finns mycket som inte går att förklara är väldigt spännande, vare sig det är den egna hjärnan eller något annat som spelar en ett spratt, t.ex svt :D

Anonym sa...

Bra skrivet. Jag är ju själv religionslärare, jag tycker området isig är otroligt intressant, jag läser allt jag kommer över. Och jag är ateist.. För vissa verkar det som en omöjlig kombination, men det är raka motsatsen; jag kan gå in i religionerna utan förutfattade meningar och hålla mig neutral. Men det är utan tvekan fascinerande att se vad religionen gör med människan, och hur människan omtolkar och byggar nya sanningar utifrån sina egna syften och mål..
Vetenskapen må vara tydlig; men vi kommer aldrig ifrån människans hopp om en god gud. Men att religioner idag, 2008, fortfarande styr samhällen är frapperande otäckt som komiskt..

Ha det gott!

kyrksyster sa...

"Människan är obotligt religiös" sägs det. "Sparkar man ut de sunda varianterna tar de mindre sunda vid" är också en gammal erfarenhet.

Kristen tro är tydlig i frågan om att ta kontakt med döda... det är inte nyttigt. De döda ska vara döda ifred.

Och visst är det så att den som är död är död. Helt och fullt på alla plan. För oss.
Men den som dör går ur tiden... in i evigheten och då upphör tiden...

Och där kommer de frågor vi inte har möjlighet att nå med vetenskapen. Där kommer livsåskådningen in.

Johan sa...

Kenni: Det är det som gör att jag förstår att folk tror. Den där oförenligheten. Men också det som gör att jag inte förstår. Folk vet ju hur det ligger till?

Jag försöker också så långt det är möjligt att respektera folks tro, men det är inte helt lätt alla gånger. Och när det tar sig såna där uttryck som igår, på svt, då kryper det rejält i kroppen på mig.

Magnus: Jag ser det nästan som en förutsättning för att kunna göra ett fullgott arbete som lärare i det ämnet för att kunna göra samtliga religioner rättvisa, just att man själv är ”otrogen”.

Det där hoppet bor även i mig. Eller snarare en önskan kanske. Och jag håller helt med dig om det otäcka med totalitära stater. Jag läste på text-tv nyligen att moralpoliser i Iran nu har rätt att kliva in på privata företag för att kontrollera att kvinnor har rätt beslöjning. För att hindra moraliskt förfall och för att öka säkerheten i landet?

Kyrksyster: Borde det inte rimligtvis vara som så att det vetenskapligt tämligen enkelt går att bevisa att döden är definitiv och total, i och med hjärnans fysiska upphörande?

Jag har lite svårt för argument som ”ja men du kan ju inte veta eftersom du aldrig varit död”. Man måste väl inte ha varit död för att förstå att inget kan uppfattas av ingenting? För ingenting, det är vad man är som död.
Ändå förstår jag det du säger angående upphörandet av tiden, att det andliga och livsåskådande träder in i frågor som vi ibland kanske mår bäst av att inte penetrera helt och fullt med rå logik.