Tvivel

Var tvungen att röra på mig förut. Gick en vända till vattnet utan vare sig kamera, mobil eller musik. Fyra kanske fem sekundmeter och inte en själ vid Skeppsviken där de stora båtarna ligger upplagda som förr. Himlen jämngrå, svaga ljud från småstaden, på avstånd en man med sin hund.

Jag märkte att när ingenting stör och ingenting finns inom en som kan väcka ens glädje, det är då stunderna som verkligen tillåter möten med en själv kommer.

Man får klart för sig vad man vill, vad man saknar och vad man absolut inte vill ha. Saker som ibland säger otäcka saker som man gör bäst i att inte uttala högt.

Jag fann saker om kärlek och lust, andra om ilska och hat.

Ilska är bra. Hat är det inte. Särskilt när jag inte vare sig kan förklara eller rättfärdiga hatet, utan bara rikta det. Den känslan gjorde mig förbannad vilket fick mig att undra om det inte var bra ändå.

Sånt där kan få mig att önska jag vore en av dem som aldrig gör något annat än förseglar sina drömmar. Som nöjer sig med att läsa böcker om andra världar och finner sig i idén om tvåsamhet utan glöd eller samhörighet.

Det var allt och det var otäckt eftersom det lämnade mig med frågan om det egentligen är särskilt nyttigt att lära känna sig själv. Jag var inte alls säker på det, där jag gick bland småbåtsvarv och tennisplaner på min väg hem.

Hon hade sagt: Kriget med mig själv är din låt, Johan.

Jag är rädd att hon har rätt.