Här sitter jag i en trång hytt utan ventiler, själv, och längtar till Irlands västkust, feta ösregn och svart öl. Höga stup, grisslor, får, whisky och No Line On The Horizon. Men vad händer? Jag förälskar mig i Irena Neski och undrar hur fint det vore att kliva över hennes tröskel i Moskva istället.
Måste bero på att jag fladdrar omkring här halvvägs till Ryssland dagarna i ända.
Eller var det Jason Bourne? Men direkt sugen på Manhattan eller Tanger är jag inte. Bara normalt nyfiken. Alltså är det havets fel.
Är städer är könlösa? Är Prag en kvinna? Budapest?
Men jag ska ta mig an Irland så snart jag kan. Då tänker jag skriva mer om det. Och om det stora Stilla Havet jag vill segla. Havens hav. Världens mitt. Den eviga oceanen där himlen möter havet som ingen annanstans och upp och ner förlorar sin betydelse.
Till dess tar vi en vända till Zakopane och Krakow, jag och hon. Vi är galna ibland. Underbara alltid. Och om det får jag kanske anledning att återkomma till också.
Jag har inte betongfötter.
4 kommentarer:
Anpassningsbarhet kallas sånt!
Hmm.. om jag skulle ha en åsikt om städer och deras könstillhörighet så skulle jag nog säga att de städer jag känner föga till, mycket väl skulle kunna associeras till att ha en könstillhörighet, men städer man känner bättre är så mångfacetterade att det blir svårare att välja?
Väntar med spänning att få höra om Krakow!
Ja jag vet inte riktigt själv där. Kanske har du rätt angående hur bekant man är. Det var en fundering som bara kom över mig.
Men inte kan exempelvis Karlstad vara en kvinna? Skövde? Men Damaskus däremot? Setubal?
Jag återkommer så klart om Krakow!
Vilken fin text! Vad glad jag blev när jag såg att du länkat till mig i vad du läser! tack för det :)
Tack Elin. Ja jag tycker om din blogg, både text & bild :)
Skicka en kommentar