Man känner sig ganska ordentligt fet när man sitter på bryggan, högt högt ovan vattenytan, och inte viker en tum från angiven kurs, varpå fiskebåtar och annat väjer av ren självbevarelsedrift. Men så råkar vi komma på kollisionskurs med fröken Ebba Maersk och plötsligt är man själv flugan som viftas undan.
Lustigt när vi ikväll satt och snackade just om dom där groteska kontanierbåtarna, hur fula och eländiga dom är, så kommer den största på planeten och vill ramma oss.
Trollet Ebba in action på behörigt förbiseglat avstånd.
Nå, vi hade ändå väjningsplikt.
5 kommentarer:
Vilken himmel och vilket djup i bilden..snyggt!
Blev rätt tuff den här, även om ett par detaljer i bilden är riktigt värdelösa :D
Tack hur som helst.
Oroligt på himlen där..
Ebba... många minnen, och total närvaro. Rågsveds stolthet och namnet på min dotter.
Har sett några sådana passera när jag varit på större vatten och finner dem.. väldigt trollbindande. Kanske just för att de är så stora och bara passerar, tyst, stilla och utan att verka påverkas av något runt omkring. Som spökbåtar.
Magnus: Kryper till korset och tillstår att PS hade ett litet finger med i spelet. Kvällen var ganska stilla.
Elina: Som spökbåtar, det var en bra liknelse. Som berg tornar dom upp sig bortom horisonten och bara dominerar allt. Visst har jag sett feta båtar, men när Ebba kom var det nästan löjligt.
Luktade avgaser gjorde hon, även på en dryg NM. Svavel, fult nog.
Skicka en kommentar