Det bortskämda folket, finns det ett jobbigare släkte? Människor som tar saker för givet och som ska servas in i absurdum. Själva tycker dom att dom är rejält märkvärdiga och nödvändiga så klart, men egentligen förhåller det sig så att man klarar sig lika bra eller bättre utan dom. Jag talar givetvis om lotsarna. Det är ständigt silversked och höga hästar som gäller, ungefär som på Östermalm, med undantag för dagens sista lots. Han var artig, skämtade, kände sig lite onödig men regler är regler, lyssnade och skrattade och berättade om skridskoåkning på floderna som liten. Sen fick han middag och kaffe och blev så glad att han tackade alla på bryggan för årets trevligaste seglats. Han var lotsarnas Björn Skifs. Fast Björn Skifs kanske inte alls bor på Östermalm, vad vet jag. Han är väl från Vansbro.
Nå. Vad jag egentligen tänkte säga var att jag idag fick se en lite udda sak när vi strök utmed sandstränderna runt Westkapelle vid skymningstid.
Där fanns dom sedvanliga tavernaliknande restaurangerna med sina kvällsljus och terrasser och vid strandens bakkant låg rejäla sandbankar som barriär mot det surriga bullriga stadsindustriella på andra sidan. Det intressanta var inte det vi hade på vår sida om bankarna, vatten och sand har man sett innan, utan det var stadens läge på andra sidan som kändes allmänt konstig. Det stämde inte riktigt på något sätt. Helt klart något som inte står rätt till här, tänkte jag. Men aha, den ligger under vattennivån! kom jag på till slut. Vallen skyddar staden från havet och inte tvärtom. En polder, helt enkelt. Nederländerna heter väl inte Nederländerna för inte.
Utfarten från (jag tänker inte säga var eftersom Minna säger att jag jämt tjatar om den staden) är annars ett stort utropstecken att placera bakom Världens undergång. Det är helt enkelt vidrigt industriellt. Kan ni inte stänga av det där värmeverket? vill man fråga dom. Stoppa kolbanden, kemikalietransporterna, svavelutsläppen?
När vi låg i slussen några timmar innan passagen av Westkapelle funderade jag på det där om mänsklighetens framgångar, huruvida vi kan kalla steget ner från träden till 2009 för framgångar eller ej. Kan vi kalla alla cisterner, svavelosande fartyg, gasklockor för framgångar? Det är ju inga gubbar i hemska hattar som sitter och bestämmer att vi ska släppa ut all skit för nöjes skull. Det är vi, konsumenterna, som ser till att ödeläggelsen fortgår. Just det. Ditt senaste datorinköp, din kvällsbelysning, laxen du åt förra veckan, tidningen du knappt läste, tv:n som byttes trots att den hade utan invändningar brummat vidare i fem år till. Allt är ditt fel! Din efterfrågan, din onödiga biltur, ditt femtiofjärde par skor, din lyxresa till Thailand (som för övrigt borde bojkottas), ditt sug efter bananer, fjärran viner, ishavstorsk, spanska oliver, amerikanska jeans. Din vardag bygger dessa platser.
Är din vardag en framgång för mänskligheten?
Det låter fånigt kanske, men vid åsynen av dom här brutala industrifälten vill man bara skrika åt lagstiftaren att omedelbart strypa konsumtionstakten. Nu, bums, direkt. Fram med häst & vagn, segelskutor och rent vatten. Hit med en sextant och kasta radarskärmen överbord, gärna för mig. Låt alla satelliter störta, hissa seglen och låt mig hämta hem en tunna från Islay.
Men Systembolaget är förstås smidigare. Snart har vi fraktat hela världen över hela världen och en knapp tredjedel av Nederländerna ligger under havsnivå, på konstgjord mark, vilket jag med blotta ögat fick se ställvis idag. Briljant ingenjörskonst. Gör havsbotten till landmark så vi får plats med fler människor, fler städer, så att vi kan dra åt snaran kring våra halsar i ännu högre takt, hurra. Ett ganska äcklig land tycker jag. Som egentligen kunde vara ganska mysigt med sin säregna arkitektur, sina tulpaner, ostar och väderkvarnar.
Själv ligger jag här på en produkttanker, än en gång till ankar i Engelska kanalens norra del, och brukar min dator som förses med ström från båtens generatorer. Dom slukar ett knappt ton diesel per dygn och röken från skorstenen upphör aldrig. Och så småningom kommer jag hem och bilderna från ARA-området kommer blekna mot lusten att lägga vantarna på en ny fin iPod.
Ah, jag vet väl att inga av ovanstående önskningar är rimliga. Tjockisen måste ju få äta sin choklad när tjockisen vill, eller hur! Koleriskt dravel (krönika hade nog Expressens Marcus Birro eller Aftonbladets klarsynta Lisa Magnusson kallat det (vad är det med människor som envisas att kalla allt för krönikor?)) i ren frustration bara. Allt jag vill är ju att holländarna ska kunna åka skridskor på sina floder igen.
5 kommentarer:
Jisses vad långt du skriver, men med ett jäkla fint avslut!
Ja du, just nu sitter jag med ett översvämningsscenario på mitt skrivbord (ja inte hemma alltså :D). Den där invallningen av städer kan komma att bli aktuell även här. Det var t.ex. lätt att flytta Lödöse till Göteborg, men det blir liksom svårare att göra tvärtom, nu. Det är trist att vi ska spela gudar och inte låta naturen få sin gång, men det är ett resultat av vår välfärd, pengarna stiger oss åt huvudet..allt går att göra, till rätt summa heter det. Men till vilket pris i övrigt är frågan?
Det kanske hade varit svårt att se ett liv utan "nödvändiga prylar", man är ju inte dummare än att använda det som finns till hands, men i ärlighetens namn tror jag att livet hade varit bra mycket enklare utan mycket av det, utan tvekan.
Ändå har jag en känsla av att det är "alla andra" det gäller, när vi talar om att pengar stigit oss åt huvudet. Men det är ju du och jag som är felet.
Vafan ska jag köpa en ny iPod för? För att min gamla spelare känns "lite plastig"?
Som grädden på moset har vi människor som jobbar ihjäl sig, försummar sina barn, ådrar sig hjärtinfarkter. Allt för att kunna köpa ihjäl sig.
Människan är härlig ibland.
När vi lär oss att bemästra naturen genom att i högre grad överleva sjukdomar och annat, störs ju den naturliga balansen. Stressen är det nya som tar kål på oss. Är det helt självförvållat eller är det naturens självutrensande lag? Som råttorna som blir kannibaler om de blir för många?
Vad gäller prylhysterin, så har du rätt. Visst är det varje persons ansvar efter förmåga, men vi är för små och för lata av naturen för att ta ansvar för något så stort. Det krävs förmodligen ett större styrgrepp på högre nivå för en betydande förändring. Jag tycker att man ska betala för allt som har skadliga miljökonsekvenser. Staten borde subventionera så att det blir billigare att köpa miljövänligt och inte tvärtom som det är nu. De nya fina i-podarna hade blivit dyrare, så att man seriöst övervägde att köpa en som var tillverkad i Sverige utan delar från Asien, alternativt att köpa begagnat osv..
Antwerpen! Låter som en skidort, tycker jag.
Men ja, det är helt sjukt hur vi människor grisar ner. Oftast helt i onödan och annars halvt i onödan. Det var därför jag gillade filmen The happening! Naturen får ju bara ta emot när vi slår, det skulle vara intressant att se vad som skulle hända om naturen slog tillbaka.
Det är etthundraåttio med förbundna ögon, rätt in i stenväggen! Människan, skapelsens krona... hmm, skulle inte tro det. Nej, det är skumt att se på, att delta i detta. Människan är galen.
Skicka en kommentar