Vägen, en fartfri motorväg, taxin tog var väl ganska trist egentligen, men jösses vilket paradis för den som går igång på att fota träd nästan nedtyngda av rimfrost. Små dungar, ensamma träd på vidsträckta åkrar, gläntor, rykande bäckar - allt kristallvitt och ljuset bara föll så rätt.
Här i utkanten av stan syns inget vackert och rovfågelsiluetterna i trädtopparna har bytts ut mot på marken omkringknatande korpar. Lite sur är att jag landskapet for förbi i dryga hundrafemtio när vi absolut inte hade bråttom; just den här nordvintriga delen har jag inte sett av Tyskland tidigare.
Sjömanshusets kielska föreståndarinna bjöd nyss på lunch och vi kom i samspråk. Ja, meine schwester boor i Halmschtad an die Westkust. Sehr schön land, Schve-ri-ge. Nicht so hechtig, nein. Trevlig tant, god mat.
Utanför huset ligger en mellanstor sluss och vi sitter i en femtimmarsväntan på att Navigo ska ta sig in i den. Vi har ingen aning om vart det bär iväg, om vi åker åt öst eller väst, men det känns hundraprocentigt att gå ombord senare i eftermiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar