Du mannen har du klockan? undrade han påstridigt lutad över min lunchtallrik. Nej det har jag inte, men det sitter en på väggen där bakom dig och den visar tjugo i tolv, svarade jag. En timme jävla till måste vara här, kontrade han varpå han luffar iväg.
Jag äter upp, kliver ut ur lokalen och kikar mot tavlan. Fem minuter till tåget, bra. Då ser jag att den otrevliga killen med det ännu otrevligare utseendet och dom vilda ögonen tagit sikte på mig igen och två sekunder senare tilltalar han mig. Jävla svenneballehora! säger han ljudligt när han passerar mig.
Först blir jag paff. Sedan förbryllad och ännu en stund senare lite smått förbannad. En skitsak och inget att hänga upp sig på egentligen, men hur skulle jag bemött honom för att undvika det där tillmälet? Ville han ha min klocka? Jag stretar för att inte såga integrationspolitiken, utan vill istället se honom som en skev individ. Var han "bara" drogad? Men någonstans i bakhuvudet finns en liten ogin polis med en vi-och-dom-batong som blir störd av den här och liknande incidenter.
I efterhand var det ju ett förtjusande tillfälle att utöka vokabuläret, och ärligt talat, jag bryr mig inte ett dugg om vad folk som inte känner mig kallar mig. Det stör mig bara att den där polisen bor i mig. Det kunde ju lika gärna varit min bror eller din syster.
8 kommentarer:
Jodå, jag tror den bor i oss alla, lite grann i alla fall. Men hos vissa mer eller mindre permanent. Och jag hoppas ändå att du känner glädje över att du vet om det - det sägs ju att första steget till förändring kommer av att man erkänner sitt problem.
Svenneballehora? Känns som ett ord du kommer att ha stooor användning av, eller? ;P
Men till saken hör att jag är oerhört medveten om Sveriges nytta av invandringen. Jag behöööver ju inte förändra mig?!
Ja det där ordet är ju vasst. Som Lindström säger: Vi ska omfamna dom nya ord som invandringen för med sig!
Haha...jo, förstår ditt dilemma. Men så är det ju också så att de som kommer från ett annat land förmodligen har lika stora likheter med varandra som alla som är födda i detta landet - alltså fullt möjligt att vara öppen för alla typer av kulturer, personlighetsegenskaper och enskilda drag - utan att lägga in ngt värde i olika personers ursprungsland.
Tjorvade in mig i mina formuleringar nu kanske, skyller på att det är fredag...
Jag kan också känna igen mig i det där, man har det inom sig på nåt vis. Precis som det kan störa mig också när de kommer..
Trevlig helg.
Svar: Jag har skickat ut CV's, skrivit att om dom vill träffa mig in person så reser jag gärna dit. Mer än så kan jag inte göra nu. Och jag har ju inte bara sökt tidningar här i trakterna inte, utan på väldigt många random placerade ställen.
Väldigt fina ord Johan, förstår att du menar väl, men tyvärr så är journalistbranschen väldigt svår att ta sig in på. Men nej, jag ger fan inte upp!
Bryter man ner ordet i tre ord så fattar jag ju, svenne okej, balle okej, hora okej, men alla tre tillsammans? Blir inte det lite lök på laxen?
Jo, det är nog ganska mänskligt att försöka hitta orsaker till uppstådda problem. När man inte kan räkna med respons från vederbörande, i form av en slags ursäkt eller förklaring, får man lösa det på egen hand. Lättast är att söka olikheten till sig själv och ibland gör man det lite lättare för sig genom att gå efter det som är mest påtagligt, som t.ex att se hudfärg framför ett misstänkt drogpreparat.
Läskigt att bli påhoppad sådär, tur du inte käftade emot, det hade nog inte hjälpt..
Malin: Ja, fredag igen och formuleringarna funkade tycker jag. Jag instämmer i det du säger, men tycker likväl inte om min reaktion.
Kuggis: Kommer man nånsin komma runt det tro? När man ändå är fullt medveten om bakomliggande faktorer och kan ägna sig åt logiskt tänkande borde det vara lösligt. Men ett sånt resonemang grundar sig samtidigt i att det skulle vara möjligt att styra känslor, vilket sällan är enkelt. Trevlig helg tillbaka!
Sheena: Nej, det är bra. Jag förstår att det måste vara otroligt frustrerande. Jag håller mina tummar att du får in en fot nånstans snart :)
Elina: Haha, som sagt. Vad sa vi förresten?
Kine: Du får saker och ting att låta så självklara och enkla. Och lösningen hittar man i det som avviker och det gjorde han på två uppenbara sätt, vilket gjorde att jag dömde honom felaktigt. Dömd skulle han ju bli, men inte av dom orsakerna kanske. Fast å andra sidan, det är väldigt svårt att få tyst på den där polisen när han nu hånade mig för min svenskhet.
Jag hade ingen alls lust att hamna i nån diskussion med människan, ett sansat resonemang hade varit dödfött skulle jag tro och hade väl kunnat sluta hur som helst.
Skicka en kommentar