Jag lyssnar mig igenom Omaha, Lundells senaste. Gjort så i dagarna tre. Som vanligt tycker jag ingenting sticker ut vid dom första fyra sju lyssningarna. En ljudsmet. Sen drar dom iväg, dom gyllne sångerna åt sitt håll och dom onödiga åt sitt. Den här plattan skulle släppts på LP och innehållit 9 max 10 sånger.
Jag vill inte peka på någon än, kanske med undantag av Spike. Man vill ha en hund direkt, en som Spike, när man hör den. Ett lyckorus, en hälsning. En sån hund som sätter på dom fina damernas pudlar på Gärdet varpå mycken upprördhet uppstår. Kåt med en levnadsglädje som smittar. En bagatell, men en underbar bagatell. Och javisst, Butiken går inte man inte oberörd förbi. Likaså Under natten regn och På ett vallmofält. Behagliga, enkla, försonande. Hur har jag klarat mig utan dom?
När dom sätter sig hos mig är det som vanligt; varför skrev inte jag det där?! Tja, det är ganska enkelt. Man måste nog heta Lundell och ha trettio plattor och lika många år bakom sig på scenen för att kunna göra det han gör på ett trovärdigt sätt.
Det är en välproducerad platta, lugn och harmonisk med en snygg ljudbild. Här finna inga experiment likt Vinterland, men den skivan gör man bara en gång. Annars är det här en senarelagd systerskiva.
Visst har några av textraderna på Omaha (och själva titelspåret tar nog sin tid) hörts förr, men här och var biter det till. Och när det gör det så känns det. Då är det inte konstruerat och tillrättalagt för att avsiktligt tilltala eller förbrylla, som så ofta när dom många i hans fotspår formulerar sig, utan då är det på riktigt. Brännande och vasst. Storstilat och sant.
Det är skönt med en ny platta, en hel platta. Vi lyssnar för lite på hela plattor. Nu snor vi en låt här, en där, och vi matar oss med hits tills ingenting längre förvånar eller berör. Det är dom fem första sekunderna som gäller. Gillar vi inte direkt vad vi hör kastar vi bort det. Och det är ofta dom verkliga pärlorna vi ratar. Nej, mer lyssnade på fullängdare som får snurra färdigt, menar jag. Mer upptäckande av dom subtila sångerna, dom som vilar och väntar i bakgrunden av hitsen. Kanske kommer dom sista fem sex sångerna till mig till slut då också, även på Omaha.
Dagens låt på hjärnan? Tjejen i kassan på skolans café såg på mig som vore jag efterbliven när jag efter lunchen tog emot kaffeväxeln och i dur svarade: Du får mycket mer hos Vivo!
Måste skaffa nya lurar till mp3’n.
[Den bästa intervjun på den här sidan 1995; här]
24 kommentarer:
"..vilar och väntar". Tre rätt så anspråkslösa ord vart och ett för sig, men kombinerade mitt i en vers i en väldigt vacker sång blir de så mycket större.
Ha en fin första advent.
Just så. Märkligt det där att det spelar så stor roll vem som säger det och hur det sägs.
Önskar dig detsamma.
Håller just på att "leverera" skivan till min dator så inom några minuter kan jag ävenjag lyssna :)
Gott. Var beredd på att, som sagt, ingenting sticker ut först. Den tar sin tid och smyger sig på dig, sakta men säkert. Låt den snurra runt några varv. Men Spike, ah.. glädje direkt :)
Ha ha, Spike den pudelpåsättande hunden? Ja det blir ett sant nöje att lyssna på den :D
Just det. Nu nämns ju inga pudlar, men jag fick bilder av just såna. Djuren visar hur vi vill men inte vågar bete oss :)
Så du önskar du kunde springa runt och betäcka så gott som allt med hårdrocksfrilla, rulla runt i gräset efteråt för att sedan kissa mot ett träd? Det trodde jag inte om dig ;)
Jag förstår din förvåning, men jag är faktiskt inte bättre än dig ;)
Moi?! Nu förstår jag inte aaalls vad du talar om! :)
Spela inte dum bara för att tikar inte gör det mot träd, hah!
Haha, så du menar att det är det enda som skiljer oss åt alltså? Ja, nu ska jag inte vara den som är den utan måste väl erkänna att ibland (bara ibland) så rullar jag runt i gräset. Fast jag lutar nog mer åt den lite kortare hårstilen på mina hanhundar :)
Av någon anledning har jag inte införskaffat den än, de brukar ske samma dag annars när det gäller Lundell. Men jag antar att jag har för mycket att stå i för tillfället, betygssättning, utvecklingssamtal, ledningsmöten etc etc...
Jag vill vara utan distraktioner när jag tar mig an en ny Lundell, så det får vänta lite till.
Och du har helt rätt; en HEL platta, finns ingenting som går upp emot det. En helhet, något att ta till sig.
Ha det gott mannen.
Elina: Kanske finns det ytterligare features, men min finkänslighet hindrar mig från att gå närmare in på det där, haha.
Magnus: Samma för mig, jag brukar i det närmaste hänga på låset när dom kommer, hans plattor. Och jag vill som du, ta in dom utan störande moment när jag lyssnar in mig. Bättre då att vänta till tiden finns.
Eller hur. Jag saknar det, lyssnandet på hela plattor. Tänk när man lade på en vinyl och det började raspa..
Nu är det som om slit-och-släng-mentaliteten även infekterat vårt sätt att förhålla oss till musik. Det är illa.
En bra söndag/advent tillönskas där uppe.
Jaha, du har flyttat hit.. Har inte lyssnat på den ännu men ska. Hoppas att du får en fin 1:a advent!
Yes. Gjorde det i april ;)
Det tycker jag. Var beredd på att den tar lite tid, men den tar sig.
Detsamma du.
Jag är lite efter tydligen.. :)
Äsch.. ett halvår sådär bara, det är väl inget? ;)
Ja, man riskerar att sortera bort de verkliga guldkornen.. de som måste mogna lite först innan de kan blomstra, större och vackrare än dem man fastnat för inledningsvis :)
Tackar för länken till intervjun, den var intressant och tänkvärd.. inte alls så som jag uppfattat honom. Mer personlig och underhållande..!
Exakt så. Finns fortfarande små spår på plattorna från tiden 78-85 som får för sig att blomma ut här. Det gillas.
My pleasure. Jag tyckte den var riktigt bra också.
Den snurrar varje kväll vid läggdags,och den har snart tagit sig hela vägen in.
Och Spike,vilken underbar låt,den tillägnas våran hund här,13 bast och som snart ska lämna oss.Det kommer att bli många tårar och mycket skratt till den låten när han är borta,våran Spike!
Fridens.
Jonken.
Om vi bortser från din finkänslighet som jag aldrig kommit i kontakt med så var skivan underhållande varm och genomgående.. trevlig. Vet inte hur jag annars ska beskriva den, sticker inte ut men är snäppet över bara bra :)
Jonken: Alla borde nångång få ha en egen Spike vid sin sida. Nog vill man att hunden ska få hänga med tills man själv ger upp, men den sången kunde kanske inte kommit lägligare? 13 år. Kan tro att ni haft en hel del skoj ihop. Jag blir avundsjuk, trots att det snart drar ihop sig.
Elina: Den växer var dag tycker jag. Låtarna kristalliserar sig allt eftersom. Vet inte om den tar sig in på topp tio (gillar egentligen inte såna där jämförelser/listor), men den är som du säger: bättre än bra! Man blir glad. Här och var även rofylld :)
Já en Spike ska man ha!
Våran är fortfarande pigg och kan när andan faller på göra livet surt för damerna med dom hög burna huvudena.
Den hunden gör oss alltid glad!
Trevlig helg!
Jonken.
Märkligt hur hundar kan vara så på alerten på livets höst. Vore nåt för oss att ta efter kanske?
Trevlig vecka säger vi härifrån!
Skicka en kommentar