Måndag och tisdag har ägnats åt personlig säkerhet. Det innebär att jag legat i Göta Älvs solkiga vatten iförd överlevnadsdräkt, skjutit nödraketer och annat tjafs, vänt flotte, kört livbåt kors och tvärs osv. Ställvis riktigt roligt och nyttigt, även om brandövningen för ett par veckor sen gav mer.
När man går igenom dom här delarna av utbildningen flimrar en del scenarior förbi ögonen; mitt och mina kamraters kommande öden. Vem förliser i Biscayabukten? Vem av oss går under med skepp och manskap i Bermudatriangeln? Vem fryser ihjäl och drunknar på Nordatlanten? Vem får halsen uppskuren av pirater i Malackasundet? Vem får ynnesten att segla livet ut?
Nu är det inget krig vi gör oss redo för och säkerheten är trots allt riktigt god, men känslan är liknande den när man ser en filmisk pluton soldater träna inför ett krig. Alla i plutonen vet att alla inte kommer hem från slagfältet. Några ska dö, men ingen vet vem.
Medvetna medseglare tar välförtjänt kaffepaus.
Ikväll lyssnar jag på Ludovico Einaudi och ser på några av bilderna från dessa dagar. Einaudis skapar en ödesmättad stämning och har en kuslig inverkan på puls och sinnesfrid. Perfekta vemodiga toner som komponerade för igår och idag säger mig att hela plutonen redan är märkt av ödet. Alla kommer inte att gå iland, men ingen vet vem som kommer bli kvar där ute..
I övrigt håller en tatuering på att ta form. Efter femton års velande har jag till slut fått fram något hållbart, något som känns som jag. Nu ska jag testa idén i ett år och göra två törnar innan jag sätter dit den. Känns den fortfarande som min när jag går i land i oktober nästa år, ja då åker den tveklöst dit.
7 kommentarer:
Oj, det var en dyster prognos! Säkerhetskraven på fartyg är förhoppningsvis bättre än förr, sålänge de håller sig till de inhemska och inte gamla rostiga skrov från Sydamerika! Bermudatriangeln är lite spännande, undrar om förlisningsfrekvensen är lika stor nuförtiden?
Jag tycker att du inleder din sjömanskarriär på bästa sätt.. med en äkta sjömanstatuering :)
Jaha och de andra bilderna då?
Vi ska nog prata om den därra tatueringen.. är det ålderskris månne?
Vassegod, ballonger gör vem som helst glad :)
Skjuta raketer i överlevnadsdräkt: Du, det lät spännande!
kenni: Alltså, det lät ju duktigt överdrivet det där. Men visst dör det sjömän så gott som dagligen runtom på haven. Säkerheten är enorm jämfört med för bara 20 år sen.
Jag har ingen statistik på det där, men sedan man löst mysteriet med triangeln är det ganska självklart att man undviker området så gott det går.
Tatueringen ja. Visst har den koppling till sjön, men jag vill känna lite på idén först. Och på ett par törnar. Men sen så är den nog så äkta, och unik hoppas jag, den kan bli :)
Åsa: Öhm.. dom blev alldeles för glada? Jo ballonger is the shit. Danke, once more :)
Nina: Alltså, vi hade inte dräkterna på oss just vid nödsignalshandhavandet. Men i ett skarpt läge så. Gott att ha testat det mesta så man slipper gissa hur det går till när det väl gäller. Det vore kanske lite föör spännande?
Ja, det gäller att vara beredd på Pirater. Se min blogg så färstår du vad jag menar. Ha det gött!
Dina vänner där på bilden verkar förstå stundens allvar i alla fall, dyster uppsyn eller bara kaffebrist :)
Tatuering säger du, men nu blev jag nyfiken ju! Berätta? Pliiiis..
adam: Jag förstår, det kan inte vara någon höjdare precis. Men det gick väl?
elina: Ja ser dom inte bedrövade ut, så säg? Haha. Nej, jag tror jag behåller idén för mig själv ett tag. Måste ju rita upp den och ha den framför mig först innan jag börjar babbla vitt och brett. Öh, kanske var det det jag gjorde just? :P
Skicka en kommentar