En vettig del det här med brandutbildning, tycker jag. Det kan alltså vara käckt att ha lite kunskaper kring det hela om man skulle ta tjänst på en oljetanker. Eller en kryssningsfärja. Så att alla inte brinner upp. Och då är det ingen nätt söt röd liten pulversläckare och klädnypa för näsan som gäller, utan brandslang a la fullsize, räddningsutrustning och trycktuber. Därför smällde vi igång ett par rejäla gasol-, diesel- och bensinbränder i cisterner och fat och simulerade en maskinrumsbrand. Längst ner i skeppet. Skönt. Helt kolsvart, rökfyllt, hett och eld utav bara helvete.
Jag hann ta en bild under tio lediga sekunder. Rätt vissen eftersom elden är så gott som släckt, men om inte annat så illustrerar den skillnaden tungskum och mellanskum emellan ganska skitbra.
Som sagt riktigt behövligt och nyttigt. Och roligt. Men det är helt klart att jag inte skulle passa som brandman. Jag gillar elden alldeles för mycket.Nästa gång blir det vända livflotte und scheisse i älven tror jag.
3 kommentarer:
..tungskum och mellanskum *noterar*
hmm hemskt, jag är livrädd för eld efter att jag sett en lada med boskap brinna upp när jag var liten och det otäcka ljudet av djuren som skrek... Flotten lät som ett roligare och mindre farligt alternativ, fast lite kyligare kanhända :)
Jag är nog också en eldens man, inte helt enkelt..
Ha det gott mannen.
Kenni: Tungskummet är paradoxalt nog den tunna strålen som flyger långt. Notera! :)
Jag fastnade i en hiss när jag var liten och såg inte alls fram emot klaustrofobin som ingick här. Det var på håret jag klarade det. Där ser man vad upplevelser som barn sätter spår i oss.
Flotten blir kul. Köra livbåt och grejer, plaska runt i överlevnadsdräkter. Så länge man inte drar några kallsupar i älven blir det grymt :)
Kuggis: Jag tror visserligen det bor en liten pyroman i varje brandman. Det kan ju inte vara för att man avskyr eld och vill släcka varje låga man ser, som man väljer det yrket?
Skicka en kommentar