Potatis..
jordgubbar..
..och kryddat brännvin.
Medelåldern på tillställningen var 63 år. Jag tror min pigga kropp idag har något samband därmed. Synnerligen trevligt och enkelt att föredra framför en stönig stökig glassplittrig Smögenbrygga.
Förra årets afton var på sitt sätt minnesvärd även den och jag undrar lite hur nästa år kommer se ut. Var jag kommer vara, vem jag spenderar min afton med och vad gör jag dagen efter? Kommer den helgen kontrastera lika mycket som dom två senaste årens?
Den bilden (önskan) har jag klarare för mig än mycket annat, men sällan sammanfaller just dom där sakerna; viljan och verkligheten.
4 kommentarer:
Ibland vill längtan rusa iväg några månader bara för att se hur livet ter sig längre fram, för om man har något man vet ska hända kanske väntan inte känns lika svår. Däremot blir det oftast knappast som man hoppats eller trott och tur är väl det..
Min midsommar var om möjligt lugnare än din så samvete och huvud var intakt dagen efter :)
Så klart du äger mina tummar och tår veckan i juli!
Gott så. En fördel är att man minns dessa udda aftnar betydligt bättre än alla andra, inte bara för den moderata alkoholhalten i blodet.
Snällt du. Jag är så barnslig att jag kollar på nätet nästan varje dag om jag fått något besked, ifall ifall, trots att jag vet att det inte kommer förrän tidigast 10 juli. Smart va? :)
Jo, man kan få dom där att gå ihop, viljan och verkligheten. Men det är inte alltid att det är verkligheten som får stryka på foten..ibland får man vara beredd att ändra sin vilja...eller så lever man efter mottot; trägen vinner..Det funkar ibland, faktiskt :)
Kanske är det så. Men när det finns fler viljor än min, så är det inte helt upp till mig. På gott och ont.
Det vore ju för tråkigt om man alltid fick det man ville, eller hur? Det gör ju lyckan så mycket större när man väl får komma den där drömmen nära. Och uppleva den :)
Skicka en kommentar