Malmön i juni

Var på Malmön i fredags med 28 grader och kameran. Har inte varit där sen jag tog dom där vintriga bilderna i svinkalla blåsiga mars. Det är alltid en så helt underbar känsla att rulla av färjan, genom samhället och ut mot Svarte Huvud. Nu, så här års, är visserligen säkert som regn i Härnösand att man inte får ha stället ifred. Till råga på allt har nudister gjort sitt för att lägga beslag på klipporna runt stenbrotten. Dom miljoner musslorna som fått ordentligt fäste har dock försvårat bad ordentligt, vilket är på gott och ont.

Såg ändå ett tiotal nakenmänniskar. Bl.a. ett par som låg där i solen och jäste. Hon naken, han med badbyxor, of course (särskilt herrar tycks gilla det där; se men inte synas). Som en hysterisk tupp med blicken på kameran satt han demonstrativt på sin filt och följde mig vart jag gick. Som om jag hade minsta intresse av att plåta hans trötta höna.

Försökte ändå röra mig lite diskret och hitta små motiv med färg. Inte helt lätt, som vanligt, men dom finns där bara man blänger tillräckligt länge efter dom. Dom stora motiven lät jag vara den här gången.

Jag hittade musslor, förbjudna eldstäder, kubonger som lagt sig på rad, måsknaprade strandkrabbor, vildkaprifol, miljarder musslor, torkade salta pölar, sju åtta blommor jag inte har en aning om vad det är för nåt, en andfamilj med tre (?) vuxna och sju ungar, torkat sjögräs, torkade blommor, torkade havstulpaner, torkat allt.

Det var en bränd ö som mötte mig, men ställvis ändå väldigt färggrann. Så befriande att trampa klipporna, se tankskeppen glida mellan Dynafyrarna på väg mot horisonten och bara dra ner luften i lungorna.

Inget ställe på jorden är så vacker för mig och det kändes gott att vara hemma igen.