Det är inte längre mellan hamnarna än att land ständigt är i sikte. Vattnet är brunsvart utmed sidorna, förorenat av gula pollenstråk (eller nåt annat gegg) nära land, kav lugnt en timme från kaj. Solen går upp i havet och ner över land, vilket känns udda för den som är född/boende på den andra sidan.
Men här är också ställvis ganska fint. Det vilar en svalhet över landskapet som jag är obekant med. Skären är flacka, liksom tilltryckta, och när vattnet ligger oljeblankt lägrar sig ett stort lugn över kustremsan. Som att det bekanta uttrycket ..efter stormen tycks råda här varje kväll. Jag är nyfiken på att gå iland och se mig om, oavsett stormens frånvaro, och känna det där svala. Stillheten kan vara nog så förförisk och säkert finns det pärlor att upptäcka även här.
Men.
Sötvattenseglare är ett epitet som beskriver sjömän som oftare har användning av trossar & spel än av sextanter & passare. Jag är ingen sötvattenseglare och passar illa i dessa vatten. Mina tankar är någon helt annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar