En tenta avklarad igår och en återstår imorgon. Därmed slutar mitt första läsår imorgon, därefter sommar. Skulle tro att dom flesta går och väntar på sommar och ledighet, kanske mer än man väntar och längtar efter våren om vintern, och så gör även jag. Den förtjänade långledigheten, det är väl ändå den bästa?
Nu blir det emellertid ingen långledighet för mig, inte förrän i september, eftersom jag mönstrar på Tor Belgia preliminärt på måndag i Marseille. Läsår nr två startar alltså fem dagar efter det första slutar, och så var det med den ledigheten.
Standardreaktionen har varit men åhh stackare, då missar du den svenska sommaren, vilket fått mig att undra lite över det svenska sommarfenomenet. Vad gör egentligen svensken med sin sommar? Grillar, bor i husvagn, blir myggbiten, klagar över vädret, dricker sig fullare än vanligt? Har man tur lyckas man träffa in två kanske tre veckors semester med fint väder, vilket oftast är mer än man vågar hoppas på, innan det är dags att huka sig för elva nya månader av slit och jämna plågor.
Nå, det där är väl en onyanserad nidbild måhända, men helt osann är den inte. Jag kan inte låta bli undra vad den bottnar i, denna grundmurade sommardyrkan. Ett fenomen som i sig säkert kunde vara föremål för en doktorsavhandling.
För egen del kommer jag kryssa i Medelhavet sommaren igenom mellan platser som Amalfikusten, Korsica och Katalonien, och jag känner inte precis att jag kommer missa någon sommar. Men ändå möts man av men den svenska sommaren… som om den vore något heligt att helga. Att vara iväg i drygt 100 dagar kan däremot orsaka viss lappsjuka, men den sjukan är oberoende av årstid.
Nu varvar jag det sista finliret inför tentan imorgon med väntan på bekräftelse av datum samt på flygbiljett och jag tycker det ska bli så oerhört roligt att få komma iväg igen. Någon svensk sommar med badbollar, rinnande glassar och världsvana söndagsseglare kommer jag inte sakna.
Men det är klart.. befriande åskoväder, jordgubbar & färskpotatis, ljumma ljusa kvällar med vänner, saltvatten i håret, trutarnas tjafs och båtmotorns trogna dunk-dunkande. DET är saker jag ogärna går miste om.
Trots allt.
PS. (Ghost) Riders in the sky och Highwayman är dom bästa plugglåtarna just nu, och idag förtidsröstade jag i EU-valet.
5 kommentarer:
Men Ååålaaaand då!
Men då är ju sommaren slut. Så gott som.
Jaja, vad är väl en bal på slottet..? I de där banorna skulle jag kanske också fundera ifall jag ändå fick uppleva någon form av vår, plusgrader och varma vindar någon annan tid på året än just juni, juli, augusti. Och det är säkert sant som du säger att myggen anfaller och sommaren regnar bort, men jag vill fortfarande TRO på dendär föreställningen om vad sommaren är, och att den kan dyka upp i vuxen ålder...
hursom önskar jag dig lycka till imorrn (tänk inte på mig som har 6 st kvar...) och funderar om medelhavet innefattar ett strandhugg på kreta mellan 7-14e juni? ;P
Ett gott rödskimmrande vin i en trädgård där fåglarna kvittrar och vinden är ljummen i ett sällskap som ger sommarnatten ett förtrollat skimmer? Eller skogen efter ett regn där dofterna attackerar alla sinnena och solen gör den barrklädda stigen värmedimmig? Eller glada skratt i en varm liten vik där solen tvingar en ner i vattnet? Eller lommens ensliga skrik vid en tjärn när fisken nappar och elden sprakar.. tja, det finns ju hur mycket som helst som gör en sommar här bara så förbaskat fantastisk!
Malin: Det vill gärna jag också göra, men jag blir så förvånad reaktionen jag fått. Som att sommaren på dom här breddgraderna skulle vara som ett livselixir man inte klarar sig utan.
Kreta ingår inte vad jag vet, men jag hojtar till om så vore ;)
Tack, och detsamma för lyckönskningen. Vi håller tummarna här också för dig!
Elina: Det gör det absolut. Jag tror bara inte att det är den enda sommaren som är njutbar.
Skicka en kommentar