Egentligen skulle jag önska fler perioder som dessa när det är allt annat än stiltje, men det gör jag inte. Jag fungerar inte alls bra under hård tidspress och det frustrerar mig.
Tiden rusar iväg, dagarna fylls, planer smids. Det är som att det står femhundra saker på kö, väntandes på att bli bearbetade. Veckolunken är bortblåst och plötsligt måste man umgås med begrepp som optimera och planera. Man försöker och gör så gott man kan, men när dagen summeras frågar jag mig ändå alltid om den maximerades, ty ambivalensen lämnar mig sällan ifred.
När jag läser en sak känns en annan mer angelägen. Om jag tar en dusch vill jag promenera, promenerar jag vill jag duscha. När jag ska sova vill jag vara vaken, när jag vaknar vill jag sova. Det låter typiskt tonåringskt, tycker jag.
När jag strosade runt på Krakows stenlagda medeltidsgator för en dryg månad sedan och smakade på försommaren gick det upp för mig just varför jag måste ta mig igenom den svåra matematiken: I mitt (förhoppningsvis) framtida yrke har jag möjlighet att bosätta mig var jag vill. Det är en lyx få förunnade. Ändå är det märkligt svårt att motivera, tvinga, plåga sig igenom saker man verkar för dum för att lära sig, trots drivkraften jag kände då. Kan minnena har förbleknat så snabbt, eller är det min oförmåga att hantera för många stress- och pressmoment samtidigt som hävdar sig?
Jag skulle behöva lite goda tips vad gäller struktur och effektivitet. Mina egna vetskaper från förra studiesejouren verkar helt utradera på dom punkterna.
6 kommentarer:
haha, du med alltså? dessa tentaperioder är verkligen inte bra för självförtroendet - i alla fall inte om man tidigare trott sig själv om att vara just effektiv, studiemotiverad, organiserad etc.
Sedan får man väl skylla sig själv om inte ens 9 (NIO) - värre än sist - tentor får en att tacka nej till extrajobb, uppdrag om ny koreografi till pass och diverse renoveringsarbeten.
Menmen...tips var det ja. Svårt att hålla, men som alltid; EN sak i taget. Och belöningar och pauser när man klarat av något. På det planet tror jag vi har mycket att lära av våra husdjur, klassisk betingning liksom.
Spark i baken!
Jag känner igen känslan. Tråkigt Och Svårt kan ibland kännas som en omöjlig kombination och flyktbeteendet är inte en helt ologisk följd. Det är väl inte fel att ha fokuset inställt dit fram för att påminna sig om varför man utsätter sig för usel ekonomi och känslan av att trampa runt i ett evighetslång prövning. Men jag tror ändå att den stora grejen är prioritering för att inte drunkna i allt som man måste och borde kunna. Lite tur och lite chansning, fokusera på att lära sig ett moment innan man går vidare, delmål is the shit. Ha is i magen och tänka att jorden går inte under om tentan mot alla odds skulle skita sig, den går om och om igen.
Ett annat tips är att muta sig själv, belöna sig själv de där jobbiga stunderna. När jag pluggat matte i två timmar får jag äta glass. Inte planera hur mycket du ska hinna på två timmar, bara Att du ska sitta i två timmar. Mitt sista tips är egentligen ett självbedrägeri men med positiva bieffekter skulle man kunna säga. Det innebär att man utmanar sig i något helt annat, som man snabbt kan se resultat i. T.ex styrketräning, springa eller något annat. Då uppnår man ett positivt resultat som lurar en att höja andan och motivationen även inom andra områden. Låter kanske knäppt, men det funkar. Heja heja!
Alltså jag tror att en tripp till huvudstaden skulle vara lösningen till allt ;D
Men gaah Johan: Word! Kunde fan inte ha sagt det bättre själv.
Å ena sidan önskar jag dej varken stress eller strukturlöshet, men å andra sidan ska jag erkänna att det känns lite skönt att ändå veta att det finns andra därute som känner lite av samma vånda, haha.. Att man inte är ensam i det.
Malin: Nio tentor? Helt uppåt väggarna mycket! Här är det fyra (varav tre sammanslagna i en) som gäller + en tentafri kurs. Jag tycker fem ämnen blir spretigt nog. Kan knappt föreställa mig nio.
En sak i taget samt belöning, ja jag får låtsas att jag är min egen hund helt enkelt. Kanske går det bättre då :)
Kine: Tråkigt och Svårt, ja usch. Det är lite knepigt det här eftersom jag faktiskt tycker tre av fyra ämnen är intressanta. Det är bara så sjukt.. mycket?!
Skulle tro att du har rätt vad gäller prioritering. Som du säger, sitta i två timmar med ett moment, sen två till tills det sitter, det är nog grejen. Det är ju livsfarligt att sätta mål som då och då SKA jag kunna det och det. Då är man ju helt chanslös från början.
Jag har redan fått sålla bort ca 40% av momenten i jävla matematiken (som nu en tredjedel av kursdeltagarna hoppat av), eftersom jag helt enkelt inte fattar. Eller, det skulle krävas för mycket tid för att nöta in det, snarare. Det är nålsöga, tvivelsutan.
Ikväll ska jag göra ett rimligt schema för mig själv, med inbakade pauser och belöningar. Det är nog enda chansen. Sen får det bära eller brista.
Minna: Du är en knivomvridare! För övrigt är Jag lösningen på allt.
Nina: Haha, vad snällt av dig Nina ;)
Vi är nog väldigt långt ifrån ensamma om det, men det hindrar ju inte känslan av att man är trögast och slarvigast av alla. Enerverande!
Skicka en kommentar