I tisdags gick jag ut för att få i mig lite ljus. Vid lunchtid var himlen knallblå och solen stod högt över allting, sådär ångestskapande för en innesittare. Jag vet inte om det var något särskilt med just den dagen, men det slog mig hur otroligt grönt allting var. Inte sådär lite vanligt vårgrönt, utan mer som att det gröna ville ta en gruvlig revansch på grund av den långa väntan färgen fick uthärda i år. Det var vackert men nästan för mycket, vilket vitsipporna som redan trängts undan säkert höll med om.
Jag fick se gubbarna slipa på sina båtar i solen, pensionärer på bänkar med ansiktena mot solen, ett gäng unga tjejer med en förmodad skoluppgift sitta och skissa landskapet utöver fjorden och fartyget Cimbris lägga ut från kaj mot Gibraltar. Allting är storslaget, romantiskt, livgivande på ett förunderligt men självklart vis.
2009 V 12
För bara en månad sedan var världen en annan. Dysterheten låg tung över en fuktig brungrå stad och jag styrde stegen mot den en gång så fina Folkets Park. Jag tänkte att vädret nog skulle passa bra för att förstärka förfallet, vilket det också gjorde. Platsen kändes ödsligare än någonsin tidigare.
+kopia+2.jpg)
2009 IV 15
Jag vill dokumentera parken, dansbanan, kongressen, kiosken, lekplatsen. Kanske kunde man göra ett snyggt tidsdokument i svartvitt av det hela? Jag har nämligen hört att man ska riva istället för att rusta upp. Men det tycks inte spela någon roll, jag misslyckas alltid med parken oavsett väder. Trots att den alltså erbjuder mängder med presumtivt spektakulära bilder.
En föränderlig värld, både på kort och lång sikt. Hur är det om en månad? Krossat glas, begagnade engångsgrillar överallt och fyllehundar i rabatterna efter midsommarbravaderna? Hur är det om, säg ytterligare 70 år? Är Parken jämnad med marken och landets äldsta badort bara kuriosa? Vill man ens veta?
Jag har en vän som bor i Mexiko. Somliga tider är jag avundsjuk på honom, men tider som dessa vill jag inte vara någon annanstans. Tänk att aldrig få uppleva vad våren gör med folk och natur, hur fattigt vore inte det?
7 kommentarer:
Gah: Det finns ta mej sjutton ingen som skriver som du. Du minns vad jag skrivit till dej om mitt "lyxläsande med en kopp te på fönsterblecket", va? :)
Nina, vad du är snäll. Ja jag minns :)
Mig veterligen har jag bara sett en enda bild tagen av dig från ett folkets park tidigare och jag förmodar att det var samma park. Fotot med dansbanan.. och den bilden var ju fantastisk!
Med risken att låta som en upprepning av Nina här ovan, så hade du inte behövt några illustrationer i dina skrifter, du målar ju så bra med orden!
Det stämmer nog att det är den enda, den kanske var talande nog den bilden? Men jag vill gärna göra en svartvit snygg serie. Befarar att varenda byggnad bara är borta en dag.
Ah, jag kanske ska lägga av med bilder helt här?
Tack hur som :)
Gör ett tidsdokument. Det var otroligt vanligt på 30-talet i Sverige, man tog bilder på allt och helt plötsligt fanns det böcker om en det ena än det andra. En otrolig skatt som skapades där.
Så gör slag i saken broder.
Trevlig helg!
Ja jag talar (skriver) kanske väldigt mycket om just mina drömjobb, men tyvärr är det svårt att komma åt mina drömjobb för tillfället - jävla lågkonja - och frilans är tyvärr en fruktansvärt hård bransch just nu.
Men ngn dag, då jävlar!
Magnus: Jag försöker men utan att lyckas och det stör mig vansinnigt. Det ligger ju där bara, som ett smörgåsbord för den nostalgiske fotografen.
Trevlig sommar, får jag önska!
Sheena: Jag hajar läget, tänkte väl mest att det kunde vara ett sätt att oberoende visa vad man går för. Som att sälja in sig själv och det man är bäst på, på ett helt egenregisserat sätt.
Lycka till med jobbsök och annat!
Skicka en kommentar