Uppdatering

Så har det kommit text från en resande Johan som klistras in här av mig, Nina (kan väl nämna också att framtida texter här i hans blogg, med mitt namn som inläggsförfattare, naturligtvis också kommer vara skrivet av Johan men eftersom Internet inte finns tillgängligt därute till havs fick det bli såhär tills äventyret hans är över, så..ignorera bara mitt namn. - Här kommer han):

Jag kom till Amsterdam på förmiddagen och agenten hämtade upp oss och körde oss till båten. Bara ett par timmar efter påmönstring gick vi mot England. Redan där tyckte jag allt var stort och mycket, men i Antwerpen kom allt i riktigt perspektiv. Inlöpet tog sex timmar inklusive slussning och hamnen är gigantisk med nio mil kaj. Göteborgs hamn känns som ett badkar i jämförelse.

Efter ett par hysteriska dagar med högintensiv lastning och pårökta stuveriarbetare lämnade vi Belgien på julaftonsmorgon och har nu Portugal bortom horisonten om babord. Jag var ute på däck för en stund sedan och det är fortfarande vid sjutiden ljust ute och alldeles ljummet i luften. Det lär bli stekhett om några dagar.
En dryg vecka till sjöss och allt är riktigt bra. På dom allra flesta punkterna är det som jag föreställt mig. Man har en känsla av att ha hittat rätt, att ha kommit hem. Det är mycket fint. Att gå mot tropikerna när det är betonggrått hemma känns dessutom mer än okej.
Jag bor ganska bra tycker jag men jag saknar ventil. Det är en vanesak, men det hade varit trevligt att kunna dra undan en gardin och se lite himmel från kojen. Från min hytt är det bara några steg till gymmet och tvättstugan. Skeppsbiblioteket ligger mitt emot mig. Det funkar som samlingsrum där man kan kasta pil, kolla film, läsa, umgås.
Vi går nu med full last, gör tolv knop och GM ligger på 0.8 meter, vilket innebär att rullningarna är riktigt tröga och känns rejält när man som jag gör nu, ligger i kojen som är placerad tvärskepps. Utanför ligger vinden på stadiga femton sekundmeter och vågorna är fyra fem meter. Klart tillräckligt för att faktiskt rubba den här kolossen på dryga 220 meter. För den som har anlag för sjösjuka är det idealiskt, men om man trivs med havets krafter är det en häftig känsla att stå på bryggan och se hur stäven sakta höjer och sänker sig. Jag hoppas på hårdare väder.
I Dakar hoppas jag kunna ta mig i land. Det lär vara okej där säger dom som vet. Så även i Lome i Togo. Tyvärr anlöper vi inte varken Ghana och Tema eller Elfenbenskusten och Abidjan denna vända, som dom säger är en riktigt trevliga städer och som normalt ligger på rutten. I Lagos ska jag hålla mig på skeppet, även om jag mot förmodan skulle få någon fritid där. Världens farligaste stad tydligen, hur man nu mäter sånt. Hur som helst så ska det bli spännande att komma till Afrika och snart är vi söder om Gibraltar.