Jag med arbetskamrater avnjöt varsin kall öl på en uteservering i Göteborg idag. Det var ett ganska blåsigt väder vi bjöds på och en del moln, men mot morgonens oktoberväder var det rena högsommaren igen. Trevligt och gott.
Snart gör jag bokslut för den här sommaren och jag försjönk i dom tankarna medan kamraterna mest hade fullt upp med dela ut betyg till passerande människor av motsatt kön. Det var siffror hit och siffror dit och besvikelsen var stor när Järntorget på en hel timme inte kunde uppbringa ens en tjej som var nära att krypa över 7 i omdöme. En dag kvar, tänkte jag nästan högt. En enda dag med klyschor och byggjargong. Det ska nog gå bra.
På håll såg jag ett par komma gående som fångade mig direkt. Dom stretade i vinden som alla andra och hon hade fullt upp med att hålla ordning på håret med ena handen och hans hand i den andra. När dom närmade sig vårt bord var deras kroppsspråk och leenden alldeles bländande. Deras ansikten, armar, gångstil, slitna jeans, vindpinade hår; allting lyste och samspelade så fint. Det såg verkligen ut som lyckan och jag fick känslan av att jag sett just det här paret någon gång tidigare, utan att direkt kunna placera dom. När mina kamrater fortsätter dela ut siffror till höger och vänster så är hon självklart ointressant att ens bedöma eftersom hon har sin hand i en annan. Men om en siffra skulle ges hade den inte klättrat över fem, vilket betyder neutral. Varken attraktiv eller frånstötande alltså.
Jag skulle kanske hålla med om det, men när dom kom där tillsammans så var dom som sammansvetsade. Bästa vänner, älskande, kumpaner i krig eller fred med övriga världen. Dom var bland det vackraste jag sett sedan.. just det, det där paret jag såg i Sturegallerian i våras, dom som satt och delade en flaska vin en tisdag och var precis vid det där stadiet då man vet men ändå inte riktigt vågar veta. Kanske var det samma par rentav som den fullständiga lyckan och samhörigheten nu fast hade förankrat sig i? Nej, självklart inte. Men dom där paren är så sällsynta att parallellen måste dras. Dom gav mig samma suveräna känsla. Samtidigt undrar jag hur många människor som får uppleva den där äkta lyckan och kärleken jag såg i Göteborg idag. Jag tror mig ha sett fyra stycken på sex månader..
Jag kan leva på syner som den på torget i flera dagar. Dom är så starka när dom väl kommer att dess sällsynthet försvinner i skenet av dom. Man inges hopp, lust och iver. Man lyfts och ler fånigt för sig själv. Man blir glad och känner en tro inför sin egen kommande lycka. Jag vägrar nämligen överge den föreställningen, den att självklar underbar tvåsamhet någonstans någon gång står bakom hörnet och slukar mig. Därför känns det fantastiskt bra att i ensamhet kliva in i nästa vecka.
Det är ännu tre dagar till söndag som är dagen jag stänger min sommar. Jag har sett fram emot den dagen länge nu och det ska bli skönt när den äntligen kommer. Jag hoppas jag kan sortera allt då. Alla tankar, upplevelser, stundande händelser, förväntningar, människor. Då ska jag också försöka, så gott jag kan, att vara ärlig mot mig själv och alla dom som känns. Om inte det gör ont så vet jag inte vad som gör det. Ändå längtar jag svårt efter den söndag jag vet kommer bli det här årets bästa dag. Nu vill jag gå vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Apropå par. I skoaffären kommer det ofta in par, fast då från en helt annan generation, en mycket äldre sådan. Jag har ofta tänkt på och lagt märke till hur de är med varandra. Det verkar vara allt för många som knappt pratar, liksom tar varandra förgivet det gör mig en smula nedstämd. Särskilt nedstämd gör mig par som bara gnatar och gnäller på varandra.
Men ibland, ibland kommer det in par i sjuttioårsåldern som skrattar, som ler åt varandra, som tar varandra i hand och har kärlek i blicken. Jag tror inte att det finns någonting som gör mig så genuint glad som att se just det.
Hur som helst så var det fint skrivet av dig, du fångade verkligen känslan man får när man ser just ett sådant par.
Och dessutom så tror jag att din höst kommer att bli alldeles utomordentligt härlig. :)
Byggjargongen förstår jag att du längtar bort ifrån. Själv brukar jag träffa människor i jobb med den mentaliteten med allt vad det innebär och jag förstår inte varför vuxna (män)niskor måste hålla på så. Jag är inte fin i kanten på något sätt, men det måste ju vara så tråkigt att vara så inskränkt...
När man är redo att släppa in kärleken så tror jag att den kommer. Man måste bara bli färdig med sig själv först, gilla sig själv, innan man kan vara en god deltagare i någon tvåsamhet.
Jag tror att när man inte träffar någon så beror det på att den man är menad att träffa, för tillfället är upptagen (med sig själv eller någon annan) ..det låter väl hoppfullt! På det viset väntar man ju inte förjäves :D
Även jag har upplevt och mött dessa människor som likt bubblor av lycka svävar förbi. De finns där, det vet ni lika väl som vi. Det man kan fråga sig är, är det ett livets slump att detta händer eller är det avsatt någon även för dig och mig?
Om längtan finns måste målet även det existera? Som gott och ont, svart och vitt, tror ni inte det är så?
Minna: Javisst är det fint med dom där paren som det på ett eller annat sätt lyser om? Jag blir verkligen glad av dom också, oavsett hur gamla dom är, även om det är något extra när det är ett äldre par.
Jo jag tror min höst blir bra också. Utan syfilis :)
Kenni: Jag gillar den tanken. Hon är helt enkelt upptagen för tillfället. Inte med någon annan, utan med något annat, eftersom hon är ämnad just för mig, visst? :)
Du har ingen källare jag kan få hyra, btw?
Elina: Jag gillade Kennis tanke i frågan. Det är nog bara så att det är upptaget för stunden.
Jo egentligen tror vi nog det. Men varför är det då så himla svårt ibland att formulera målet?
Nej tyvärr, jag har bara en liten skrubb utanför ytterdörren och får du in något mer där är du en trollkonstnär :)
Hoppas att du hittat någonstans att bo, för jag antar att det är flyttlådor du vill använda källaren till :P
Men. Vad hände med den göteborgska gästvänligheten, va? ;)
Jag vill helst inte ha flyttlådor nånstans, jag gillar dom inte.
Skicka en kommentar