Flitens lampa

Vi sitter på biblioteket och studerar. Och på det tar vi en printscreen.

Jag är värdelös på matematik. Sinus, cosinus och tangens är inte mina vänner. Inte deviationskomposanterna heller. Det räcker väl med en enda, kan jag tycka.

Vidare känner jag ingen upphetsning för vare sig symmetriskt hårt eller asymmetriskt mjukt järn. Oavsett om det är placerat tvärskepps, långskepps eller vertikalt.

Käckt att känna till isogoner och inklinationer givetvis, men på sin höjd genomför jag en deviationsbestämmande rundpall en gång om året. Hur man kan göra en magnetkompass och dess handhavande så komplicerad och ogästvänlig studiemässigt är en gåta.

Men klaga ska jag egentligen inte göra. Nautiska instrument är väl med undantag för Terrester Navigation den hittills viktigaste kursen. Och en hel del är faktiskt riktigt intressant.

Samma läxa som alltid: Ju mer man lär sig, desto mer inser man att man inte kan.