Baltimore

Märkligt att den plats man spenderade mest tid på blev den som bjöd på minst antal tillfällen att använda kameran. Det blev aldrig ens att jag åkte in till själva stan, trots att jag hade två kvällar på mig. Kanske var man något blasé efter New York, trots att Baltimores stadskärna är med svenska mått mätt, tämligen spektakulär.

Här mötte vi sydstatsvärmen ordentligt. En topp på 32 grader och kvicksilvret sjönk inte under 20 någon gång under natten, dvs tropiskt klimat. Jag hörde med lotsarna när vi lämnade stan, om det var normalt såhär års. Nej, det var i överkant, hade de att berätta. Väldigt normalt för somrarna men inte för april, sägs det.

Vi skippade hur som helst stan och jag hade väl inte så jättemycket att sätta emot när de andra ville till köpcentrat istället. Detta låg på andra sidan stan, så jag hade i princip kunnat hoppa av i farten, men nu fick det bli som det blev. Och det var ändå ganska roligt att ha fått knalla omkring i en riktig amerikansk "Mall". Där det mesta förvisso var classless och tarvligt, men det är väl så det är.

Den första butiken är en slags sport & fritid modell wildlife och det första som möter oss är en vägg av vapen. Hej, kom och köp. Och mer vapen. Pilbågar, armborst, knivar. Allt i ett utbud som var generande stort.

Ett tiotal såna här "fack" stod för valmöjligheterna mellan olika rifles.

Jag hade några dollar som brände i fickorna och som fick jobba för sig nu, men några vapen tänkte jag inte köpa. Jag var på jakt efter ett par skor men fann istället en tröja som var ren äkta kärlek med en gång. Och i min storlek också, hurra. Eller inte. För XL här är inte XL hemma. Jag bara försvann i tröjan och fick klart för mig att även Large var för stort. Men mindre hade de inte, så det fick bli ett andrahandsval istället. Störigt.

Sen kurrade magen..

Dock åt vi inte där, det var mest att jag gillade färgerna, stuket och namnet på syltan, utan vi åt på ett ställe som hette något i stil med Big Mouth Burgers. Talande namn. Sinnessjukt gott dock, verkligen. Topp 3, om inte den bästa burgaren, någonsin.

Matros Teo botaniserar bland menyerna..

Sen var det inte så mycket mer att göra än att invänta skepparen och den andra matrosen som åkt med, för att bege oss till båten igen. Faktiskt nöjd med inköp och att ha mött trevliga om än lite påflugna amerikaner, enkla att konversera.

Det lär tydligen vara så att Maryland är den stat med högst BNP per capita. Vilket inte speglade sig i någonstans i stadsmiljöerna jag såg. Nedgånget och slitet med vägar så usla att taxins ena dörr hade skakat loss och satt mer eller mindre kvar tack vare silvertejp. Man undrar lite över styrelseskicket och vad som prioriteras av politiker såväl som vanliga människor. Mat och vapen, är mitt intryck efter detta strandhugg.

Vi lade ut igår klockan sex på kvällen och det var vädermässig magi. Varmt, vindstilla och en vänlig sol. Två timmar senare var jag i hytten och bara sjönk ner i kojen och jag hade en stunds läsning av lycka framför mig. Det var ett av de finare ögonblicken denna törn.

Baltimore, adjö.

För stunden ligger vi i Norfolk, Virginia, och lastar det sista för denna kväll och detta stopp. Ganska maffig infart i morse, förbi USA's Atlantflotta. Hangarfartyg och grejer. Det är tre timmar till avgång och jag har tagit igen lite sömn. Det är för sent att gå i land och jag känner att jag inte har energi till det heller. Det får vara okej så.