Ljuset i tunneln

Så börjar då sista terminen på måndag. Känslan?

Man är matt men peppad. Rädd för framtiden men sugen på nytt liv. Det här med ny livsomställning är snart här, än en gång.

Jag finner en trygghet i rutiner och hoppas snart kunna finna nya. Jag vet att jag kommer ha ett par tentor släpande framåt hösten, men vem har inte det? Jag har inte särskilt bråttom ut på vattnet. Det blir när det blir och till dess jobbar jag vidare i hamnen, vilket är helt grymt att jag kan göra. Faran där är att man blir kvar..

Men vore det så hemskt då? Med det här jobbet jobbar jag 12 dygn av 30 varje månad. 18 dagars ledig varje månad, hur många har det, och samtidigt får ut den lön jag får? Det är sinnessjukt bra.

Klart jag vill ut på vattnet och ut ska jag. Till att börja med blir det en vända över Atlanten i mars med en kontainerbåt. Ok, en till sån, men det är vad som står till buds och det är ganska okej med mig ändå.

Nu drar då sista teoretiska läsperioden igång och vi får

Avancerad säkerhet
GOC (Global Operators Certificate)

Bryggtjänst

att ta tag i. Bryggtjänst ser jag fram emot. GOC är väl sådär. Har aldrig riktigt gillat att prata i radio, men har kommit över den spärren på jobbet. Det är bara att köra och man behöver inte alltid vara så förbannat korrekt. Avancerad säkerhet vet jag inte riktigt vad det blir av, men läraren (som vi haft vid två tidigare kurser) är engagerad och bra.

Sen är det alltså klart. Och hur längesen var det jag stod på Götaplatsen och var helt vilsen bland tusen andra blivande chalmerister? Tja, snart fyra år sen, men det känns som att hela den här tiden kan liknas vid ett ögonblick.

Snart, snart börjar livet.