Sjukvård är kul!

Jag har inga som helst anlag för att bli svajig när det kommer till blod och fysiska skador, utan känner mig tämligen stabil på den punkten. Därför blev jag förvånad över att jag blev såpass ostadig på handen när vi skulle sätta kanyler idag.

Kanske inte så konstigt dock eftersom jag var först ut i gruppen och hade allas blickar, inklusive instruktörens pedagogiska uttryck flåsande i nacken + stackars Gustav som skulle bli perforerad.

Men, både den muskulära och den intravenösa injektionen gick bra. Lite pilligt, lite blodigt, men problemfritt. Och nu är jag lite avundsjuk på de andra som har det här momentet kvar.

Klasskamrat Kalle perforerar klasskamrat Oskar.