Sen fick vi bekanta oss med Biscaya, detta vansinneshav. Dessutom på lätten. Oerhört påfrestande.
Tills vi så småningom red ut stormen och knöt fast alongside, i Setubal.
Och väl där bjuder landskapet på en ohygglig stank, som kom härifrån. Och i den här bilden ser man rätt enkelt varifrån jag tog nummer tre. Och i nummer tre syns ju tornet jag bara var tvungen att klättra upp i för att ta nummer fyra, men som jag fick skäll för att jag gjorde. Det var avstängt och dessutom fotoförbud i området. Duktigt.
Och till sist in i dockan.
Det är lite trist att ladda upp bilder som redan känns passé. Tänkte försöka hålla mig med mer dagsaktuella grejer framöver, men ungefär såhär såg det ut fram till varvet där vi ligger nu.
2 kommentarer:
Passé för dig men inte för oss; jag tycker detta inlägg helt fantastiskt efter att först ha läst om dagarna.
Ser fram emot framtida foton.
Kul. Jag skall, om möjligt, hålla resan uppdaterad så gott det går.
Skicka en kommentar